Något jag ofta funderar över, är varför man gifter sig om man faktiskt känner att skilsmässa kan vara ett alternativ om det inte fungerar? Varför inte bara vara tillsammans, utan äktenskap? Eller bara skaffa "kärleksringar" för symbolens skull, om man nu vill ha den. Men varför göra det juridiskt?
För att man har fått barn tillsammans eller för EKONOMIN ,,STATUS ,,hmmmm,, för vissa kvinnor/män ,tror jag faktiskt giftemål är viktigt för kärlekens skull.Jag har varit på många bröllop genom åren, varav ( 3 egna bröllopsakter för kärlekens skull med samma man),,16 stycken redan slutat i skilsmässa. På samtliga av dessa bröllop har man lovat varandra, inför alla bjudna, det gamla vanliga. Evig trohet, vara tillsammans tills döden skiljer en åt osv, osv. Men varför ställa sig och lova detta, om man ändå inte menar det? Det är som att bygga ett hus utan matrial, altså ingen grund , finns ingen grund kan du inte bygga
Vanliga orsaker att vara OTROGEN,,,,Bekräftelse,,,Spänning,,,Förälskelse,,,Alkohol och inte minst
Kärlek- eller sexmissbruk
Kanske finns det ingen annan utväg efter en otrohet än skilsmässa. Det kan vara ett svårt beslut att ta, i en skilsmässa finns inga vinnare särskilt om det är barn inblandade. Samtidigt kanske situationen som den är just nu inte är bra heller så det är den enda vägen att gå
Historiskt har äktenskapet ofta varit mer av en affärsuppgörelse (eller politisk uppgörelse)läser man ofta i historie böcker,,,,tyvärr så är det nog så idag också,fast man pratar inte om det,,,Hon/Han har hittat en fin Man/Kvinna i själva verket så menar dom Han/Hon har fin status i samhället . Äktenskap pga kärlek i första hand, ÄR ett modernt påfund.
Tyvärr så har tiden stått still ,,,,man letar efter en som ombesörjer en med STATUS eller LYX,,,,resor,,,kläder,,,boende,,,,,,eller andra missbruk man har...
Citerar en jag råkar känna:-"ÄR MAN DROTTNING SÅ ÄR MAN LIVET UT"
.VAR HAR KÄRLEKEN TAGIT VÄGEN ??? DEN KANSKE INTE FINNS,,,
Äktenskap är ett spel för gallerierna. Man bevisar nästan mer om man är tillsammans utan att vara lovade åt varandra på något sätt. Då är det ju med stor sannorlikhet så att man väljer att vara tillsammans för man själv vill det, är det inte den typen av kärlek man vill uppnå? Känns mest som om äktenskap idag handlar om själva bröllopet och den uppgraderade relationsstatusen & ekonomiska statusen(för en del som spelar på den rätta hästen,SOM NÅGON JAG KÄNNER,,,tur så är hon inte längre fruktsam,,barnen har varit hennes ekonomiska skydd). Bröllopet är ett stort kapitel i livet som alla måste ta sig igenom minst en gång. Det är en stor dag och det planeras i månader och firas i omgångar med svensexa och möhippa. Man gifter sig sedan för att vara gift, som om det gör en till en bättre människa.
Man vill vara lite mer speciell än man var tidigare. Jag minns när en nära släkting till mig skulle gifta sig( Jag själv) och det var hela tiden prat om att alla ska följa vett och etikett / min vän Ann-Marie Stenstöm/ på "Brudens dag" hihiih yeahhhh wright,,,bruden var värst vett &etikett fanns inte där inte(såg mig själv som en av gästerna),,,,,,,,,,En del är säkert otroligt sugna på att ha ett bröllop med fest och allt det roliga runtomkring, men tänker inte alltid på att ett bröllop följs av ett äktenskap vilket kräver jobb, omtanke, respekt, kärlek och kompromisser resten av livet för att fungera.
Det är ju mer sorgligt anser jag att be hela släkten bevittna bröllop mellan gubben och mig och sedan med pompa och ståt fira vår lyckliga dag. För att ett par år senare komma fram till att "Nä fan, det funkade inte" och sedan skiljas.
Om jag nu går skilda vägar med min livskamrat/sambo, har halva min omgivning i alla fall sluppit spektaklet där jag och livskamrat/sambon "firar vår kärlek och juridiska trygghet" inför alla. Då vart vi bara en av dom som blev tillsammans och gjorde slut för" femtioelvfte gången ". Kalla det sorgligt om du vill, själv anser jag att det är realistiskt. Jag må aldrig bli gift "pga av min rädsla", men heller aldrig skild på grund av min dumdristighet och naivt tänkande
När man gifter sig lovar man att älska i nöd och lust. Man kan älska varandra lika mycket om man är ogift, men då är alltid dörren öppen för att lämna förhållandet.
( •_•)
\( (>
. / \
LÄNGE LEVE KÄRLEKEN
( •_•)
\( (>
. / \
•*¨'*•.¸
../l • • l\.. ´¯) ¸.´¯)¸.´¯´¯) ¸.´¯)¸.´¯
.(/( • ,)\).
.(,,)*(,,)
Intressant, jag är glad jag är gift men håller med om resonomanget att man är mer rädd om varandra som ogifta. Förstår egentligen inte varför det skall vara någon skillnad.
Mvh M