blankaotingeling.blogg.se

Jag har levt med Alzheimers sjukdom i cirka 7 år i hemmet. Om jag ska summera dessa dryga sju år med två ord skulle det bli kaos och ensamhet. Kaoset syftar till det kaos jag hade inom mig, över alla de olika känslor som dök upp och ensamheten står helt enkelt för hur ensam jag kände mig under den tiden.. I sju års tid efter minnesutredningen och diagnosen bodde mamma kvar hos mig. Men det blev allt svårare för mig och mamma att klara av vardagen , och allt svårare för att klara av situationen. Mamma var inte alltid lätt att ha att göra med. Sjukdomen gjorde henne ibland aggressiv och bråkig, ibland ledsen och förtvivlad. Hon kände det som om hon satt i fängelse, och på sätt och vis gjorde hon ju det. Men som anhörig kan man bli både irriterad och dödstrött. Åren gick sakta men säkert fram.Bad om hjälp i kommunen där jag bor ,fick negativt svar från Socialtjänsten,,- Din mamma är inte så sjuk. Jag anmälde dem ,det gick vidare till Tingsrätten där jag vann,det värsta är när du är ensam om att fajtas med" högre makter" . Socialtjänsten beslutar att jag får 20 tim. i veckan,de anser att det ska räcka.Till saken hör att jag var/är heltidsarbetande.Jag accepterade det .orkade inte bråka,,ingen trodde på att mamma var så sjuk som hon var.Sjukdomen är ju sådan att den som drabbats av Alzheimer är duktig på att manipulera(mamma gjorde inte det av elakhet) Efter 7 långa år ..började jag må dåligt av min situation,hade inte tid med mina egna barn,orkade inte arbeta,blev själv sjuk ets ets ets och inte minst min egen ekonomi fick sig en smäll.Att ta hand om mamma innebar 24 timmar passning.Skulle jag åka på 10 dagar semester(som jag verkligen behövde) innebar det att betala någon 240 timmar + ob tillägg,,,tyvärr jag hade inte råd.Tur att jag hade vänner som kunde avlösa mig .STORT TACK TILL ER SOM FANNS/FINNS där för mig Började bli irriterad på släken och så kallade vänner..

 

NU SÅG JAG TILL ATT FÅ HJÄLP ,,mina barn led (orkade inte se det)

" /█\/█\ ♥ FÖRLÅT /█\/█\ ♥ Det är det enda jag kan säga till mina barn ♥ ♥ ♥

 

Ställde villkor till alla berörda kring mamma .Det gick ganska fort ,jag fick in mamma på en annan ort och jag fick chansen att leva ett eget liv, vilket inte var lätt. Såret från att mist min mamma fanns kvar, och det gör det än idag, det kommer nog aldrig riktigt försvinna. Ibland blossar det upp och då kommer många gamla, positiva &negativa känslor tillbaka men oftast,när jag varit på besök hos min mamma på hemmet.

 

Senast igår,,,det är groteskt att se sin mamma på det viset och ännu värre att hon inte är ren. Detta är inte första gången jag ser/klagar på vanvård

.ALLA SKYLLER PÅ ALLA..

JAG VAR LEDIG ,,,

JAG HAR INTE HAND OM DIN MAMMA

OK nu börjas det igen,,klaga,,skriva ,,tjata DET GÖR MIG VANSINNIG / FÖRBANNAD att behöva tjata på sådana saker som är så självklara Socialtjänstlagen är tydlig i vad äldre ska kunna kräva av sin vård. De äldre ska ha: •möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden •en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra •vård och omsorg av god kvalitet

Så är det inte idag. Tvärtom är Sverige snabbt på väg tillbaka till den sociala situation som rådde före välfärdsstaten, då ansvaret för den som var gammal och förvirrad låg helt hos familjen, i praktiken döttrarna. Många gånger har jag önskat att hon skulle ha fått någon annan sjukdom, cancer till exempel, för att hon då skulle försvinna snabbare – jag skulle slippa må så dåligt, länge.Mitt dåliga samvete förföljer mig konstant , vad jag var för person egentligen som tänkte så om min egen mamma. Idag tycker jag det är okej att tänka så och jag önskar fortfarande att hon hade fått drabbas av något annat som skulle ha gjort processen snabbare både för hennes del och oss anhöriga. Jag försöker att leva med sjukdomen och acceptera att min mor, kvinnan som födde 5 barnen till denna värld, inte finns längre, för det gör hon inte. Kroppen är vid liv men själen är inte detsamma, den är död. Jag försöker också tänka att trots att jag har gått igenom mycket jobbigt under de gångna åren har jag även vunnit något viktigt av det, jag har fått otrolig styrka. Jag har klarat mig igenom en av de jobbigaste sakerna man kan vara tvungen att möta som människa. Jag tror att det är viktigt att man försöker hitta något positivt att se i det negativa, även fast det är svårt. För mig tog det lång tid att hitta de positiva men då jag väl gjorde det så blev det lite lättare ”Så länge ens mamma lever kastar hon ett skyddande ljus över oss När det slocknar vet vi att vi är alldeles ensamma.” . Förhållandet till min mamma var speciellt. Och även om ljuset slocknat lämnade mamma spår.”

”bli sina föräldrars förälder”

/█\/█\  ♥ ♥ ♥