blankaotingeling.blogg.se

Jaha, nu har det tagit bra lång tid igen sen jag skrev här. Har liksom inte riktigt hittat inspirationen till skrivandet men det kryper sakta fram nu! Märker att jag får skriv lust när jag blir arg

 

 

 

♥ Har en tid bakom mig som varit smått jobbig. Det har varit en period i mitt liv där jag inte riktigt känt mig motiverad till speciellt mycket. Alla går vi väl in i svackor i livet och jag har nu insett att mitt inre befinner sig i en liten formsvacka. Precis som alla elitidrottare analyserar vad det är som gör att formsvackan trätt in, analyserar även jag vad det är som gör att jag hamnat i en inre svacka. Först måste jag tillåta mig själv att inte alltid vara på topp, att man inte alltid KAN vara på topp och tro mig, jag försöker verkligen tillåta mig det. Det är många pusselbitar som ska hamna rätt igen och jag är inte den som i första taget ger upp, pusslet ska läggas - så enkelt är det! Det är väldigt intressant att läsa i sin dagbok,stundtals jobbigt men oerhört lärorikt och jag börjar förstå mina handlingar i vissa situationer. Man ska inte "skylla" på sin uppväxt hur man fungerar som vuxen och det gör jag inte, men det är av uppväxten man präglas och sen är det upp till var och en att välja hur man förvaltar den. Sen har vi ju alla olika förutsättningar och mina har kanske inte varit de bästa. Det är ett under att jag idag är den jag är och att jag inte gett upp. Men som jag skrev tidigare så är jag inte den som ger upp i första taget,för mig har det inte funnits nåt annat alternativ. Självklart har jag känt hopplöshet och bara vilja försvinna men nåt inom mig har gett mig kraft att kämpa på. Att identifiera mig genom uppfattningen vad andra har av mig ,,,är inget för mig Jag vet vem jag ÄR och vad Jag vill , att det kom massa på vägen är något man inte kan ändra på nu. När jag ser i en spegel så ser jag inte reflektioner av andras åsikter gällande mitt JAG, mitt yrke Främlingen i spegeln är nog min Sanna vän,som ser möjligheter och sätt på vilka man kan uppnå alla drömmar. Man måste misslyckas för att lyckas, man måste vara ledsen för att kunna vara glad, man måste känna sorg för att vara glad. Jag är varken psykolog eller psykiatriker. Jag är heller inte övernaturlig. Men jag vet vad som är bäst för mig ... Jag är vanlig människa som önskar att vi vore fler som stannar upp för en stund varje dag och reflektera över våra tankar. Det är dem negativa tankarna och påståenden som vi lätt fastnar i och väljer tro på som som gör oss destruktiva. Jag är en sökare liksom du. Sökndet är oundvikligt liksom då vi funnit det vi letat efter har varit oundviklig. Söker vi inte, hittar vi inte. Så enkelt är det! Lyssnar på alla åsikter, argumenterar, utvärderar dem, svarar på dem, men viktigast av allt… Tar inte beslut utifrån andras åsikter. Det är mitt liv, JAG bestämmer!! Livet går på och man hamnar lätt i rutiner och det är lätt att livet blir till en serie mekaniska göromål vilka vi utför samtidigt som man låter hjärnan vara upptagen av tankar vilka rör framtiden och det förflutna. På detta vis passerar livet revy i expressfart och helt plötsligt ska man pensionera sig och innan du vet ordet av ligger du på långvården. Livet sker nu och det enda du vet med säkerhet är att du ska dö. Det värsta upptäckten är att tiden går fortare för varje år. Jag är nog inte är närvarande i nuet där livet sker eller,,,,,? Tog en promenad med Tingeling i det fantastiskt ruggiga vädret ,,

 

Fick en skön känsla i kroppen. Regndropparna letade sig fram bland grenarna och jag kände en stolthet. En stolthet över vad jag har idag,en underbar frisk familj.En tacksamhet över att vara frisk och se mina barn & barnbarn växa upp.En glädje över att man lugnat ner sig i takt med att bli äldre.Stannade till och vände mig om och såg att allt runt omkring mig var så otroligt vackert ,så även mitt hus - ofattbart.

 

Vem hade trott det för några år sedan att jag skulle göra detta i ett par gympa dojor ? I denna lilla vackra by ,i mitt vackra "SLOTT" till hus, skriver jag nu ett nytt kapitel, ett nytt kapitel i mitt liv.