Känner mig tom ....
Måste skriva av mig även om det är tungt ämne för många....... känner att jag behöver lite
# tyckasyndommigsjälv
Sen ett antal år tillbaka är kroniskt sjuk i två olika sjukdommar.
Båda två är besvärliga nog på sitt sätt, och dom påverkar både min vardag och fritid negativt.
Jag har valt att sätta fokus på att kunna arbeta så mycket som jag bara kan, för att jag faktiskt VILL arbeta och älskar mitt arbete ( vara hemma sjukskriven är det värsta och mest meningslösa jag kan tänka mig )
Men ofta händer det att när lördag kommer, är jag mer än slutkörd, och jag antingen inte orkar med större aktiviteter eller blir fysiskt för dålig, för att kunna göra vissa saker.
Nackdelarna med dom medicinska problem jag har, är att jag vet inte från ena dagen till den andra hur jag mår.
Som konsekvens av detta är att emellanåt blir inbokade evenemang omöjliga att genomföra, och man måste stanna hemma.
Det är oerhört tråkigt, och det påverkar mig psykiskt negativt, för jag VILL så gärna..men jag inser av reaktionerna på min kropp, att det inte går.
Och så har det varit i ett antal år.
Försöker förklara så mycket jag kan om den medicinska statusen, och hur mitt liv ser ut och fungerar för de närmaste,men det är inte så lätt för dom att förstå .
Brukar utrycka mig ,
"Jag får se om jag kan"
" kanske"
"Fångar dagen" ets ets
Ber inte någon om att förstå sig på min sjukdom eller förstå sig på mig.
Nu på senaste åren när det kommit fram till att det vart inplanerade evenemang som jag inte kunnat delta i pga min hälsa, blir människor i min omgivning märkbart irriterade och förbannade på mig
- att det bara handlar om att jag inte VILL, trots att jag förklarar vänligt.
Känner mig både arg och så otroligt ledsen och kränkt.
Varför måste j😥 varfööööööör????
JAG FÖRKLARA ???
Varför måste jag FÖRSVARA MIG????
Varför måste jag
ÖVERHUVUDTAGET BE OM URSÄKT ??
Man väntar bara att jag exploderar,,,(det gjorde jag när jag var ung)
Samtidigt vet jag ju att det är det som skulle ge vatten på kvarnen, så med gråten i halsen samlar jag ihop mig, försöker vara "förståndig" & " frisk" övertygande, försöker förklara om och om IGEN, vad jag redan förklarat.. men egentligen till ingen NYTTA....Pratar i tomma intet..... Om och om igen...🗣👀🔝👂
Jag vet faktiskt inte hur jag ska FÖRKLARA ???Bortsett från att man psykiskt lider av att alltid ha sjukdomen närvarande ,veta om att man aldrig kommer bli helt frisk , och försöka kämpa så mycket man bara kan och orka le,vakna & arbeta
Det känns precis som att dom gånger man behöver styrka, stöd, tröst och medlidande, kommer NÄSTA smocka farande i luften.
Man blir lika förbannad och ledsen varje gång ,,,återigen på
ruta 1...
Jag förstår att man som frisk inte till fullo kan förstå hur det är att vara sjuk.
MEN någonstans hoppas man att man rationellt kan tänka sig konsekvenserna av det, och INTE ifråga sätta gång på gång
Om jag deltar
(=MÅR BRA). eller
ej (=MÅR INTE BRA )i något inplanerat ,
Det är bara jag som inte KUNNAT eller KAN delta,,,,,vad är problemet ????
Jag behöver all MIN energi till att fungera själv, inte ta hand om någon annans "NOJJOR"(förstå mig rätt ) att bära den besvikelsen också,det är tillräckligt tungt ändå som det är.
Jag VILL INTE bli psykiskt nedbruten i mig själv !! Därför säger jag bara
(•_•) #youdon'thavetounderstandme